Fotbollen är en sjukdom

Morgonstund har guld i mun! 

Att få starta morgonen med fotbollsträning i strålande solsken är verkligen en drömstart på dagen. Jag är så tacksam att jag har den möjligheten att få leva det livet och faktiskt få göra det jag älskar. Såhär på morgonen får man chansen att finslipa det man vill bli bättre på. Nöta nöta nöta. Det är så kul!!

 

 

Jag är så glad att kunna träna med boll igen. Jag ser varje träning som ett plus och stärks. Som alltid handlar det inte bara om vad man kan eller vad man varit med om tidigare, utan om vad man gör, här och nu. Jag påminner mig själv om att inte ta det för givet och vara tacksam. Det är ibland en utmaning, tyvärr. Vilket är synd och jag kan bli arg på mig själv för det. 

Fotbollen är en sjukdom, något form av gift. Ett bra sådant ändå, för gift kan annars räknas som något dåligt. Engagemanget, passionen och lidelsen som den innebär. Alla upplevelser och den fantastiska känslan som den ger. Man ger sin tillvaro till idrotten och blir på så sätt också ganska sårbar och livegen. Det har jag fått uppleva många gånger. Har man inte den brinnande gnistan och hängivelsen kan det så småningom gå sakta utför. Passionen ger utrymme. Så länge man har den räddar det väldigt mycket. Det handlar om vilja, inte vara eller bli. Att påverka det man kan. Återigen – här och nu!

Det ligger så väldigt mycket i den lilla textraden ”vilja slår alltid talang”. Det är viljan som skiljer framgången från undergången. Vilja och förmåga att alltid ge allt när det verkligen gäller. Att orka gå igenom skiten. Kommer jag komma dit jag vill vet ingen, det är bara jag som kan visa vägen för mitt eget öde. Det är alltid jag som har makten att välja vägen jag vill gå. Det gäller alla och allting, oavsett vad man håller på med och brinner för. 

Jag har efter morgonens träning blivit lite bättre. Varje dag ger utrymme till det och det ska man ta vara på! 

Ha en underbar dag!
Puss och kram

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *