Att vara vän med sitt ex

 
Igår mötte jag upp Joppe för lunch följt av kaffe ute på innegården vid Grand Escalier. Älskar den innergården!
Ni som inte tror att man kan vara vän med sitt ex har fel! FEL FEL FEL!! Jag tycker det är en av de sämsta förutfattade meningarna folk har i livet. Som att det bara ska vara så. Att man ALDRIG kan eller kommer kunna vara vän med sitt ex. Varför inte!? Jag ser inga som helst problem med det. Jag förstår att förhållanden kan sluta väldigt dåligt, jag har själv sådana erfarenheter och ex jag aldrig vill prata med nånsin igen eller har något som helst behov av, men för den sakens skull behöver inte det betyda en generell mening som gäller alla oavsett. Jag tycker det är synd. För mig är det inget konstigt alls. John är en av mina bästa vänner, nästan mer som en bror skulle jag vilja säga. Ni som tycker det är konstigt och helt ofattbart, okej tyck det ni. Jag tycker synd om er som inte kan vara mer öppna för den typen av relationer. Bara för att man varit tillsammans med varandra och inte är det längre betyder inte det att jag inte tycker om och bryr mig om personen fortfarande. John betyder jättemycket för mig och var med mig i en av mina tuffaste perioder i mitt liv. Därför finns det få som känner mig så bra som honom och jag känner mig väldigt trygg med det. Han är en trygghet som alltid finns där och det är väldigt skönt att veta. MEN, bara för det är jag inte längre kär i honom. Det är en helt annan sak. Jag tänker heller inte sitta och försvara det, tycker heller inte att jag ska behöva det. Förstår ni inte så gör ni väl inte det då helt enkelt. Tråkigt för er och om ni går miste om väldigt bra personer i ert liv.
 
Grunden i en sådan relation måste väl ändå vara tror jag att man inte har några som helst känslor för den andra personen kvar. Har man det kan jag förstå att det är svårt. Då kanske det inte heller finns något behov. Det låter kanske hemskt att säga om någon man varit tillsammans med men jag känner absolut ingenting för John på det sättet. Jag kan inte ens förstå att vi varit tillsammans. Förstår ni? Jag vet att det låter jättehemskt, hur kan man ens säga så egentligen!? Vilken hemsk människa jag är. Det känns dumt att säga så, som att den tiden inte betyder någonting. Det gör den verkligen och jag är tacksam för det. Jättetacksam. Men, det var då. Länge länge sen. Känns som ett helt annat liv. Jag kan inte ens tänka mig att pussa honom. Eller någon av mina ex. Ne usch. BIG NO NO!! Jag älskar honom som en vän på så många sätt och för den han är, men inte mer än så. Det är sjukt hur kroppen och hjärnan fungerar egentligen, fascinerande på något sätt. Hur den bara kan stänga av så. Jag är samtidigt väldigt tacksam för det och för att jag har fått en vän för livet. 
 
Jag har en ny pojkvän nu som jag älskar mest av allt i hela världen, det är en kärlek som jag aldrig känt förut vilket är skithäftigt. Jag har också haft fler pojkvänner efter John, men för det så är fortfarande John en person som jag bryr mig om och vill ska må bra. Jag vill att han ska vara lycklig och kär, jag vill att han ska ha ett bra liv. Det är han värd och jag unnar honom allt gott! 
 
Nu ska jag laddad för match. Idag möter vi AIK! Sååå kuul!! 
 
 
 

 
 
2 kommentarer »
Karro

Älskade du, din och johns realtion är ett ideal för många! Ni båda är underbara personer! Göteborg saknar er massor!

andreas

Så bra skrivet.