Peptalk och tips på intervaller!

Hej på er!
Tänkte jag skulle passa på att tipsa om ett riktigt jobbigt (sådär så det svider i benen) intervallpass såhär inför helgen när ni får lite tid över och känner att ni vill rasta benen lite ;)
 
För mig personligen och till fotbollsplanen funkar detta passet jättebra. Det var första gången jag gjorde det och jag hatar det redan, haha. Ändå vill och kommer jag att göra om det igen, jag bara måste. Det var så pass bra och det känns verkligen att benen och hjärta får jobba ordentligt. 
 
Det är en härlig känsla när man tar sig igenom saker man verkligen hatar att göra. När man tänker under tiden varför man håller på att plåga sig såhär. Varför man inte bara lägger sig ner vid poolen och solar istället och njuter av livet. Nja, det är väl detta som skiljer agnarna från vetet, eller vad säger man!? Eller de som lyckas och de som inte gör det. Om inte annat får man väl hoppas att det är så, att det ska ge resultat och lite vind i seglen. Jag tror det! Om inte annat är det ÄNNU skönare att lägga sig vid och i poolen efter passet och känna sig stolt över sin prestation. 
 
Jag har lärt mig att tänka på ett annat sätt när jag ska ta mig igenom jobbiga saker. Sådant som kanske är psykiskt och fysiskt påfrestande, sådant som jag vet kommer göra ont i kroppen eller som man helst bara vill stå över. Men varför egentligen? Vad är 40 min av ditt liv? Vad är några intervaller egentligen av en dag? Vad är 15 minuter av ditt liv som ett yoyo-test kan ta ungefär? Handlar det om att man är rädd att misslyckas och göra dåligt ifrån sig? Handlar det om att du kanske är sämre än andra och skäms? 
 
Jag tycker vi människor anmält är väldigt dåliga på att skylla ifrån oss, hitta anledningar till att slippa, eller att jämföra oss alltför mycket med andra. Det är DIG SJÄLV du ska tävla med. Det är DIG SJÄLV du ska vara bättre än. DU är också din största fiende. DU blir också större fiende MOT DIG SJÄLV ju mer du trycker ner dig själv och matar din hjärna med hur dålig du är. Varför!? Varför inte ge den styrka, massa energi och pepp som gör att du kan lättare ta dig igenom saker istället. Det är så mycket lättare då. 
 
När jag skadade mitt korsband för andra gången inom loppet av några månader trodde jag livet i princip var över. Jag såg ingen mening med att leva och jag hade inte lust med någonting. Allt kändes meningslöst. Jag kände mig misslyckad och inte värd någonting. Det låter kanske väldigt overkill, men det var verkligen så det kändes. Det var hemskt. Som att den stabila mark och grund man står på bara rycks undan fötterna och man inte vet vart man ska ta vägen. Därför tog jag hjälp. Jag behövde det för jag kände direkt att jag aldrig skulle kunna ta mig igenom detta själv. Jag började prata med en idrottspsykolog som gav mig väldigt många verktyg till att tänka annorlunda och bättre för att lyckas. Jag är så otroligt tacksam för det och den tunga perioden har gett mig så otroligt mycket positivt ändå. Jag har pratat om det tidigare, med något ont kommer alltid något gott. Därför finns det en mening med allt som händer. 
 
Med detta har jag också lärt mig att tänka annorlunda vad gäller att prestera i samand med allt egentligen. Att jag ska sluta jämföra mig med andra alltför mycket och att jag inte ska ta så hårt på saker och ting. Inte så det gör mig illa. I långa loppet kommer jag inte att må bra av det. Jag vet det sedan tidigare, det är inte värt det. Livet går vidare oavsett och då får man lära sig att handskas med det bara. Jag har blivit bättre på att tänka långsiktigt och inte stressa upp mig. Jag har alltid haft vääääldigt höga krav på mig själv och har det fortfarande. Däremot har jag lärt mig att tänka smart och blivit klokare för att göra det som är bäst för mig utan att påverkas av andra. Det är klart att man kan göra det i vissa situationer för att pusha sig själv lite extra. Jag gör det själv. Klart man vill vara bäst, det är en fantastisk känsla! Är det någon som är bättre än en själv vill man såklart också bli så bra, man ska ha mål och målbilder, det är bra, men man får inte glömma att se till sin egen prestation och sina förutsättningar och glädjas utav det man faktiskt åstadkommer. Man kan inspireras - absolut, man kan trigga sig själv av det - absolut, man kan gå utanför sin comfort zone på grund av det - absolut. MEN, det är så lätt att man glömmer sig själv på vägen och varför man faktiskt håller på med det man gör. Man glömmer grunden till varför man började från första början. För vem gör du det egentligen? Det är DITT liv, ingen annans! 
 
Det är tufft att sänka sina krav, jösses vad det är tufft. Men ibland måste man för att må bra och i långa loppet bli ÄNNU BÄTTRE. En sak i taget. Jag tar hellre små snabba steg framåt, än två fram och ett bak hela tiden. Det kommer gå så mycket saktare då. Lite så försöker jag tänka när jag ska göra något jag tycker är jobbigt. Jag glömmer morgondagen, jag tänker inte på det som var igår, jag tänker inte på det jag ska göra sen. Jag tänker på det som är här och nu. Nästa intervall. Nästa 15, 30, 45 sekunder eller vad det nu än handlar om. När man bryter ner det på det sättet är det inte så lång tid egentligen. Hur svårt kan det vara liksom!? Egentligen. Hur svårt ska det vara att springa i en minut? Det ska jag väl kunna klara av... 
 
Det var just detta vi gjorde. Oj vad jag svävade iväg när jag skrev nu känner jag, haha. Det var ju intervallerna jag skulle berätta om. Jag har en tendens att göra det märker jag. Det är väl bara att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och hoppas jag kanske kan hjälpa någon av er på vägen. Hur som helst, vi skulle försöka hålla oss under 65 sekunder på varje intervall. Såhär gör ni;
➖ Mät upp 50 m 
➖ Spring 6 vändor på max 65sek
➖ Vila 2 min
➖ Upprepa detta 4 gånger
➖ Vila 5 min
➖ Kör 3 gånger
➖ Sammanlagt alltså 12 intervaller med 6 vändor i varje intervall (300m)

Hängde ni med? Ett tips är att inte springa i strålande solsken, jösses vad varmt det var och en aning plågsamt som ni kanske ser på bilderna. Men hörrni, känslan efteråt är fantastisk!! Glöm aldrig det, se målet, se ljuset, bryt ner det du har framför dig och ta en sak i taget. Det kommer gå galant, jag lovar dig! Och gör det inte det denna gånger kommer det gå bättre nästa gång. Ge inte upp bara, fortsätt kämpa, så kommer du lyckas så småningom! <3
 
Pappsen var tidtagare. Cyklade ner till oss med en öl i handen, lagom peppigt, haha!
  
 
Här är ett exempel. Som ni ser låg lillebror långt före mig på intervallerna. Jag hade inte en chans, men för det gav jag inte upp. Jag fokuserade på mig själv och tänkte att jag ska hålla min tid. Jag blev ändå peppad av honom. Första steget är att göra det, nästa steg är att försöka slå honom. Kan han kan jag. En sak i taget...
 
 
 
 
 Ett tips är också att springa med andra. Det är lättare att pusha varandra och inte tappa fart.
Det är så mycket roligare också! Jag är glad att jag hade dessa krigare vid min sida <3
 
Hoppas ni inte blev alltför skrämda av detta, haha. Testa vettja, why not. Lycka till! 
 
 
 
 
0 kommentarer »