Därför älskar jag fotboll <3

 
Edit: Sophie Odelberg 

 

Jag är så otroligt glad, tacksam och lycklig över att jag varje dag får hålla på med det jag älskar. Att varje dag ha ett mål och känna ett syfte. Att jag varje dag måste förbereda mig för att prestera på topp och vara bäst när det gäller. Att varje dag är en utmaning. Att jag måste pusha mig själv till att hela tiden bli bättre. Att ta i lite hårdare. Att utmana mig själv och mitt max. Att sätta nya mål och ta mig dit. Att lägga ner det där extraarbetet som faktiskt krävs för att lyckas. Jag vill vara stolt över mig själv och vad jag åstadkommer. Jag älskar den känslan! Min supergrymma vän Sophie har verkligen fångat känslan och min kärlek till fotbollen. Denna gång blev det bara en minifilm för att testa lite och jag tycker det blev skitbra. More to come... Jag hoppas den kan inspirera er också! 

Att prestera på elitnivå och dedikera sig till något man älskar är få förunnat, men det kommer absolut inte gratis. Du måste ha det där lilla extra för att orka. Varje år blir det tuffare. Det är så. Man sätter högre mål och kräver mer av sig själv. Av andra också. De som inte pallar kommer hamna efter. Jag måste göra allt jag kan, det finns inget annat. Varje dag och varje träningstillfälle är viktigt. Det handlar inte bara om vad man kan, det handlar om vad man gör.

Fotbollen är en sjukdom, något form av gift. Engagemanget, passionen och lidelsen som den innebär. Man ger sin tillvaro till sporten och kan på så sätt också bli ganska sårbar och livegen. Har man inte den brinnande gnistan och hängivelsen går det så småningom sakta utför. Jag har varit nere på botten många gånger och stött på enormt mycket motgångar. Usch vilken lidelse, men med en enorm vilja och passion tog jag mig tillbaka och det är så värt det! Varenda timme i gymmet och på fotbollsplan. Det handlar mycket om vilja, inte vara eller bli. Det ligger så väldigt mycket i den lilla textraden ”vilja slår alltid talang”. Det är viljan som skiljer framgången från undergången. Vilja och förmåga att alltid ge allt när det verkligen gäller. Att orka gå igenom skiten. Att ta sig tillbaka. Att ta sig till toppen. 

Passionen ger utrymme. Så länge man har den räddar det jävligt mycket. Kommer jag komma dit jag vill vet ingen, det är bara jag som kan visa vägen för mitt eget öde. Det är alltid jag som har makten att välja vägen jag vill gå. Det gäller alla. Man måste vårda denna sjukdom vi kallar fotboll. Att gå ut på den gröna mattan, denna fantastiska oas på några hundra meter diameter och koppla av och bara släppa loss är en oslagbar känsla. Att få snöra på sig skorna, tänka stort, prestera, utmanas, utvecklas, hitta känslan. Det är fantastiskt!

Det är därför jag älskar fotboll!
 
 
 
 
0 kommentarer »