Låt segertåget fortsätta....

 
.. mot pallplatsen!!
Ja det är så, vi har chansen på en tredjeplats. Så jäkla kul!!
Om vi vinner de två sista matcherna finns chansen.
Vi måste göra vårt och vi måste göra så bra vi bara kan ifrån oss. 
Älskar att det är spänning till slutet!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är samtidigt så sjukt det där hur vi krigar om att ta en plats i toppen, medan vi möter ett lag som ligger i botten. Så långt ner så de också efter matchen fick beskedet att de åkt ur Damallsvenskan. FY FAN!! Det var väldigt dyster stämning efter slutsignalen. Jag vill såklart fokusera på oss, på att vi vann och hur mycket jag älskar att vinna. På hur mycket jag ser fram emot de sista två matcherna, samtidigt som jag inte vill att serien redan ska ta slut. Det går för fort. STOPP!! Samtidigt som man vill fira har man ändå en otrolig respekt för Örebro. Jag har varit där själv, känslan är hemsk. Det är något av det värsta jag varit med om. Jag lider verkligen med dem. Tänker tillbaka på det ögonblicket och den tiden. Det är svårt att sätta ord på.
 
Fotbollen får en att må så bra, den ger så mycket glädje och lycka, men den kan också vara för jävlig. Myntet har två sidor. Fotbollsplanen är en oas på några hundra meter i diameter där jag kan koppla av. Snöra på mig skorna. Tänka stort. Hitta känslan. Glömma allt runtomkring och leva i nuet. På riktigt. Inte tänka på något annat än att vara här och nu och prestera så bra jag kan. En dröm har liksom blivit till verklighet och vardag. Jag är så otroligt glad och tacksam för det. Tacksam för allt sedan jag som liten gick på fotbollsskolan för första gången. Allt jag varit med om sedan dess är ovärderligt. Det går inte att beskriva och det finns inte ord för hur mycket det betyder och vad fotbollen gjort och gör med och för mig. Medgång som motgång, man ska inte glömma det, båda delarna är viktiga.
 
Att viga sitt liv till sporten är samtidigt en stor chansning i mångt och mycket. Man ger sin tillvaro till idrotten och blir på så sätt ganska sårbar. Enbart ett fåtal kan leva på sin idrottskarriär. Majoriteten kommer att falla bort. Ändå vill jag inte komma ifrån allt jag får vara med om på vägen. Den styrka, sociala fostran och kunskapen om sig själv man bygger upp, i ett lag, är obetalbar. Att suga i sig så mycket av denna kunskap är viktigt och skatta sig lycklig av. Som elitidrottare lever man ett speciellt liv och då tar såklart motgångar extra extra hårt. När något man lever för går i kras. Likaså gäller framgångar. När det går bra leker livet. Vi är alla formade av andras förväntningar, vilket är lite skrämmande, eller hur? Man gör sina val. I den meningen är vi alla konstnärer. Vi dikterar hela tiden om oss själva och iscensätter oss själva så gott vi kan i verklighetens hårda strålkastarljus. Det är viktigt då att kunna ta kontrollen över sig själv och den situationen man vistas i. Livet går vidare vare sig man vill eller inte. Vare sig du åker ur en serie, förlorar en match, orsakar straff, missar mål, gör en dålig träning, skadar dig (peppar peppar). Att åka ur en serie är något av det värsta man kan vara med om i sin idrottskarriär. Ett enormt misslyckande såklart. Det känns som hela världen rasar. Då måste man ta sig upp på hästen igen, respektera sig själv och tro på sig själv. Slutar man, har man förlorat sig själv.
 
Med detta har jag lärt mig vikten av att det finns annat i livet och att samtidigt ta vara på det för att snabbare kunna gå vidare. Man måste finna glädje, energi och det sociala samspelet vid sidan om. Vistas i olika miljöer och utvecklas som människa på olika plan. Tillhöra olika former av grupper, små som stora och skatta sig lycklig. Det är viktigt att förstå att det finns så mycket mer som faktiskt är väl så hett på det efterkommande livets marknad. Det om något är en lärdom jag tagit med mig och att våra erfarenheter formar oss till dem vi är. Våra minnen är de spår dessa erfarenheter lämnar efter sig. Av dessa spår pusslar vi ihop ett mönster och skapar jaget. Det skapade jaget måste kunna spegla sig i omgivningen. Vi blir den vi vill bli i samspel med andra. Jag formar mig själv samtidigt som jag är en produkt av samhället runt omkring mig. Det finns en anledning till att vissa är framgångsrika i livet. Det handlar om vilja, inte vara eller bli. Ett citat som fastnat anspråkslöst i mitt huvud är ”vilja slår alltid talang”. Det ligger så väldigt mycket i den lilla textraden. Det lilla uttalandet. Det är viljan som skiljer framgången från undergången. Vilja och förmåga att alltid ge allt när det verkligen gäller. Att orka ”gå igenom skiten”. Det kanske låter som att jag inte bryr mig och kan gå vidare hur lätt som helst, jag önskar att så var fallet. Ne, jag är en stor ältare och kritiker till mig själv, men jag har däremot lärt mig att hitta en balans för att kunna prestera bättre. Det är verkligen så. Jag försöker att inte göra en så stor grej av allt, även om det är jättesvårt. Det är något jag jobbar med hela tiden. Att lära sig vad man ska lägga energi och tid på och inte. Det som har hänt kan man inte påverka, däremot kan man påverka det som komma skall. Det är trots allt ens liv det handlar om. Det är inte så lite det. 
 
Min vilja med livet är enorm. Likaså min vilja till fotbollen och mina mål inom den. För mig har valet alltid varit ganska självklart. Jag vill spela fotboll. Jag vill bli bäst! Jag har stora mål och höga ambitioner. Många gånger är det riktigt tufft, man tar smällar, men reser sig. Fotbollen har gjort mig stark. Fotbollen har gett mig erfarenheter och i motsats till smal identitet som många kanske tror med elitidrottare, en bred identitet. Jag har en enorm vilja som jag vet kommer ta mig långt även i livet efter min karriär. Jag strävar efter excellens och kan ta ett par smällar men ändå resa mig utan att gnälla.
 
Kommer jag komma dit jag vill vet ingen. Vet jag ens vad jag vill? Ingen aning. Jag försöker leva här och nu och göra det bästa av det. Det är bara jag som kan visa vägen för mitt eget öde. Det är jag som har makten att välja den vägen jag vill gå här och nu. Lika spännande är det att livet aldrig blir som man tänkt sig. Tro mig. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig allt som hänt fram tills där jag är idag. Så, jag fortsätter att le när jag för femte gången känner den där sena tacklingen i ryggen. Tackar alla i mitt pussel av erfarenheter som gjort att jag får vara en del av laget men också det liv jag skapat mig, på och utanför fotbollsplan. Som jag sa förut är det ovärderligt och det är spännande vad det kommer ta en. Morgondagen är spännande. Livet är spännande och jag har ingen aning om hur det kommer se ut. Är inte det skithäftigt!? Det viktiga är bara hur jag tacklar allt och tar mig an uppgiften. Och att jag ser fram emot det. Det gör jag verkligen, både motgångar och framgångar, för jag vet att det kommer få mig att växa och utvecklas. Så låt (seger) tåget fortsätta.... ;)
 
Puss och kram
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar »
Linnéa

Kan du inte ha ett inlägg där du bara svarar på frågor? :)

Svar: Ja absolut :)
Petronella Ekroth