Vad vill jag bli när jag blir stor?

 
-- I samarbete med Uniflex --
 
Igår var jag på middag efter träningen och vi började prata lite om livet efter fotbollen. Vad ska hända då? Vad ska man göra? Hur ska det gå? Det är liksom ett helt nytt liv som väntar och nya dörrar som öppnar sig, en helt ny livvstil och något man aldrig tidigare har varit med om. Jag kan på ett sätt se fram emot det, men jag får också lite panik. Hur ska det vara att inte få spela fotboll varje dag? Jag älskar ju det! Vad ska jag hitta som jag tycker om lika mycket, som jag kan viga mitt liv åt, som får mig att må så jävla bra och som ger mig så enormt mycket på så många olika sätt. Det är en så stor del av min identitet. Jag vet att jag har annat också, det är något jag verkligen har försökt att tänka på och sett till att jag också måste ha för att det ska bli "lättare" sen. Men, det är samtidigt väldigt svårt att hitta något till 100% vid sidan om fotbollen som man kan ge tillräckligt mycket av sig själv till. Jag önskar jag kunde det, det är dock omöjligt, det går inte satsa på en fotbollskarriär till 100% och samtidigt ha något vid sidan om till 100%. Ni hör ju själva, multiplikationen går inte ihop.
 
Jag jobbar just nu 50% vid sidan om min fotboll och trivs jättebra med det. Jag är så tacksam att jag har ett jobb som funkar tilsammans med min fotboll, som ger mig något och som samtidigt tillfredställer mina behov. Jag har också tid för annat om det skulle dyka upp lite olika projekt som det gör ibland vilket är skitkul. Jag har också mitt företag och mitt egna varumärke att jobba med. Jag skulle inte nöja mig med vad som helst och ta första bästa jobb bara för att. Det har jag med åren sett till och jag tror också det är därför jag är där jag är idag. Jag måste känna att jag gör något som utvecklar mig och som jag senare också kan ha nytta av. Det är samtidigt en svår balansgång att jobba 50%. Man vill jobba mer för att lära mer och känna att man är involverad. Jag älskar att lära mig saker och känna att jag utvecklas. Det är ju en fantastisk känsla! Såklart känner jag mig inte tillräcklig nu och det är jobbigt. Däremot jobbar jag på att vara nöjd med det, att faktiskt stanna upp ibland och påminna mig själv om att jag gör absolut tillräckligt. Det är fotbollen som är prio ett, jag får inte glömma det. Och herregud det är ju det bästa som finns. Jag måste lugna mig. Jag gör ju det jag älskar! Jag är så glad och tacksam att det också är så. Det är en sån lyx och ynnest!
 
Jag får ofta frågan vad jag gör därför tänkte jag att jag kunde prata lite om det. Jag jobbar på ett företag som heter Tourn som är ett av Sveriges största (och bästa) företag inom sociala medier och influence marketing. Det är en rolig bransch som utvecklas snabbt och det händer mycket vilket är skitkul. Man får dock inte glömma att det också är en väldigt speciell värld som jag ibland känner att jag inte kan stå bakom. Därför känns det väldigt lagom just nu att ha 50% tjänst inom det, man är där men man är ändå inte där, om ni förstår. Det är lagom. Det är däremot jobbigt att känna att det kryper lite inom en, att man vill göra mer, att man har så mycket mer att ge men att man inte får eller ska. Jag måste lära mig att hitta balans. Jag känner att jag har mer energi nu och ett lugn i kroppen som gör att jag kan prestera bättre på fotbollsplanen, det är ju målet och det är just nu det viktigaste. Jobba heltid kan jag göra sen. Jag har hela livet framför mig!
 
Hur jag har kommit dit jag är idag? Bra fråga! Den frågan får jag också ofta. Att jag verkar ha ett så roligt jobb. Det har jag verkligen! Jag älskar mitt jobb och andra roliga projekt som dyker upp. Och mina kollegor. De är grymma! Alla är så drivna och duktiga, jag älskar det. Det är häftigt att vara en del av. Hur jag har hamnat just här beror såklart på tillfälligheter och att vara på rätt plats vid rätt tillfälle på något sätt, men också att söka sig fram till det man vill ha. Att ta sig dit, att jobba hårt och skapa sig ett nätverk med bra människor. Jag har alltid sett till att ha något att göra. Att lära mig mer. Jag är väldigt nyfiken av mig. Jag älskar att testa nya saker och hoppa på saker som jag aldrig har gjort förut. Jag säger sällan nej till nya utmaningar. Vissa kanske tycker det är läskigt och undrar hur det ska gå, jag tänker precis tvärtom. "Det kan bara gå åt helvete", "Ingen kommer ihåg en fegis" - jag älskar de talesätten! Man måste testa sig fram här i livet hur ska man annars lära sig? Går det åt helvete så är du i alla fall en erfarenhet rikare. Vad är det värsta som kan hända? Nej, just det. Det är inte så farligt. Du vill inte sitta där när du blir äldre och tänka tillbaka på ditt liv och ångra dig. FYYYYYY!! Får rysningar när jag tänker på det, usch va hemskt. Tänk istället positivt och se det bra som kan hända. Man måste vara lite på och framåt, tänka positivt och ta för sig. Jag menar inte att man ska trampa någon annan på tårna, nej verkligen inte, det är det sista man ska göra. Jag förstår inte hur folk kan leva så och bara tänka på sig själv och göra allt man kan för att nå någon sorts position eller ett mål i livet. Till vilket pris. Hur mår man när man väl kommit dit undrar jag, är det verkligen värt det och för vems skull? Jag tycker synd om de människorna. Hur kan man leva med det?
 
Jag menar mer att man måste vara ärlig med sig själv och vara öppen för nya situationer och göra så gott man kan i alla situationer. Jag är väldigt social av mig och älskar att träffa nya människor, kanske kan det vara en av anledningarna. Jag älskar att jobba kreativt, det är viktigt att jag har utmaningar, jag älskar att testa nya saker, att jobbet också är varierande och inte ser exakt likadant ut dag in och dag ut. Jag vill också känna att jag på något sätt bidrar med något till andra människor. Det är en så häftig känsla! Med åren har jag jobbat med så olika saker, likaså pluggat olika saker. Jag har testat mig fram och tycker inte alls det är något fel, tvärtom. Jag är glad för det och att jag fått känna vad det är jag vill jobba med. Jag har avbrutit jobb tidigare än jag tänkt på grund av att det inte passat mig. Jag tycker inte det är värt att jobba med något jag inte tycker är kul, livet är för kort för det. 
 
Jag har såklart en fördel just nu att kanske kunna tänka så också med tanke på att jag alltid haft fotbollen som min första prio. Den har alltid funnits där att falla tillbaka på så jag har aldrig riktigt suttit i sjön. Jag har alltid haft ett syfte med min dag och haft något att gå upp till om man säger så. Jag är så tacksam för det, att jag får hålla på med det jag älskar. Detta gör mig såklart också livrädd inför det som komma skall när jag en dag lägger av. Just nu kan jag inte se den dagen komma. Jag kan inte se mig själv inte spela fotboll. Det känns helt omöjligt. Hur ska livet och vardagen se ut då? Vad ska jag göra med all tid? Jag kommer säkerligen tänka ett antal gånger vad meningen med livet är. Säkert vara otroligt förvirrad och understimulerad. Det är läskigt att tänka på, samtidigt som jag kan se fram emot att få ha tid att satsa på något annat till 100% och bli väldigt bra på det. 
 
Vad ska då det vara? Det vet jag inte. Tur att det är långt kvar tills dess. Det är ju skitsvårt. Jag har ju inte testat på allt än!? Hur ska jag kunna veta? Kommer man någonsin veta? Jag har som sagt samlat på mig ett långt CV under livets lilla gång med en rad olika saker, men vet fortfarande inte. Jag vet att jag älskar att spela fotboll. Jag har aldrig varit så säker på något annat. Jag vill hitta något annat som jag känner lika starkt för. Jag är glad över det jag varit med om tidigare och lärt mig. Det är kul att titta på sitt CV och minnas tillbaka på allt man gjort. Det är också svårt med CV. Det är svårt med personligt brev. När vi satt i dessa diskussioner igår passade det så bra att jag skulle göra ett samarbete med Uniflex om just detta.
 
Hur skriver man ett bra CV? Vad ska man tänka på? Hur ska det se ut? Det gäller att man har ett CV som är bra och intresseväckande såklart för att det ska sticka ut bland andra. Det ska ge nödvändig information, det ska vara enkelt, kort och överskådligt. Det är inte alltid enkelt. Jag är ju en sån som alltid skriver för mycket, ja ni märker ju bara nu när jag ska skriva om något och babblar på i oändlighet. Då är det väldigt bra att Uniflex finns och erbjuder en mall och en steg-för-steg metod. Så himla smart! Det gör det hela så enkelt när det väl är dags. Eller bara om jag nu skulle vilja förfina mitt CV. Det är så tacksamt och så bra. Det blir snyggt och enhetligt. Att skriva CV är kanske inte det roligaste eller lättaste, därför är detta perfekt. Jag älskar när det är enkelt, eller när det svåra blir lätt. Kanske till och med kul. Så, jag vill verkligen tipsa er om att använda er av detta om ni vill ha hjälp. Några kanske sitter i panik och stress och behöver ett CV NUUUU! Då kan en mall och lite tips hjälpa på vägen :)
 
Så, vad vill jag bli när jag är stor? Jag har ingen aning. Jag försöker leva här och nu och ta vara på det jag har. Att göra det bästa av och med det jag har. Det är viktigast tycker jag. Skulle jag inte trivas med det jag gör, gör jag något åt det helt enkelt. Just nu vet jag att jag älskar fotboll och aldrig vill sluta spela fotboll, haha. Jag vet att den dagen kommer komma när jag måste tänka om, men det tar jag då. Det är lååååångt bort. Det positiva med det är att mitt CV och mina erfarenheter antagligen kommer vara ännu längre då och kanske kanske har jag kommit fram till en lösning om framtiden. Den som lever får se. Jag kan bara ge ett tips på vägen - var dig själv och gör det bästa du kan, se samtidigt till att må bra på vägen. Då kommer du långt! 
 
 
En sak jag vet att jag tycker är väldigt kul är att jobba med TV.
Kanske blir det något sådant i framtiden. Vi får se helt enkelt!
 
Lycka till med era CV:n och framtida planer! 
 
Puss och kram

 
 
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer »