Make a change.

Vad tänker jag på idag? Vad tänker jag inte på!? Jag är en tänkare. Önskar verkligen ibland att jag inte var det, att jag bara kunde njuta och slappna av, inte ha så jävla höga krav på mig själv och vad jag ska åstadkomma hela tiden. Om jag tänker på vart jag är nu i livet borde jag bara vara lycklig. Jag borde vara glad och tacksam och ge mig själv en klapp på axeln för att jag har kommit så långt som jag har kommit. Jag lever min dröm och jag gör det jag älskar. Ändå är inte det nog. Det är ändå inte tillräckligt. Jag känner mig på något sätt oinspirerad och inte riktigt tillfredsställd. Nu pratar jag utanför fotbollen. När jag väl är och tränar och är på träningsanläggningen har jag 100% fokus där och tänker inte på något annat vilket är helt underbart. Jag älskar den känslan, att få ge allt och att känna hur man utvecklas, hur man jobbar med sig själv och når nya mål. Jag längtar efter att få åka och träna varje dag. Däremot är det tiden efter träningarna som det just nu känns som jag bara “slänger bort”. Förstår ni?

Jag är inte den personen som bara kan sitta av en dag. Jag är verkligen inte det. Jag önskar att jag kunde njuta av det ibland. Jag har iofs tyckt det varit ganska skönt i början när jag flyttade hit, när allt var nytt att och jag kunde fokusera på fotbollen och ingenting annat. Nu på något sätt är smekmånaden över, som det alltid blir vad man än gör eller är. Detta blir för mig också en vardag och jag känner just nu att jag inte får ut det mesta av den. Jag känner mig låst för att jag är i ett annat land, saker och ting är fortfarande främmande och jag kan ibland känna mig lite vilsen. Samtidigt älskar jag att uppleva nya saker, komma till nya platser och kulturer och lära mig nya saker. Och varför ska jag se ett annat land som någon sorts ursäkt?! Tvärtom!! Det är en ynnest att få vara här. Jag är en person som inte heller tycker om att vara ensam för mycket. Ibland kan jag tycka det är jätteskönt, om jag får välja det själv, men nu för tiden är det nästan varje dag efter träningarna och det är inte lika kul. Jag saknar min familj, Eppo, vänner. Bara enkelheten att ha nära till allt man känner igen och till det man håller kärt på något sätt. Tryggheten ni vet. Det var jätte jobbigt att lämna dem när jag åkte hit. Det är alltid jätte jobbigt att säga hej då när de är här och hälsar på eller när jag får tid att åka hem. Ni kan förresten se klippet från när jag flyttade här om ni inte sett det. När jag tittar på det blir jag påmind om hur bra jag har det och vad tacksam jag är som är här. Att jag ibland bara måste påminna mig själv om det och att det ibland “räcker”. Men ibland känner jag mig bara så liten på denna jord. Vem är jag egentligen? Vad vill jag? Tar jag vara på livet och gör det bästa av det?

Jag måste på något sätt bara hitta någonting att göra utanför fotbollen tror jag som ger mig lite liv och energi. Jag är inte en person som bara vill åka hem och kolla serier efter träningarna. Exempelvis. Det räcker inte för mig. Jag är otroligt tacksam att jag är här och jag är ändå glad att jag tagit den här chansen. Det är en jävla utmaning. Med mycket. En utmaning för mig själv, det sätter igång tankar och processer i kroppen, det får en att värdesätta saker i livet. Man får distans till saker och ting, på gott och ont. Jag tycker det är JÄTTE JOBBIGT att vara ifrån min familj och Eppo. Jättejobbigt. Och mina vänner. Att bara få hänga och snacka skit. Bara va. Det får en att ifrågasätta om det verkligen är värt det man håller på med? Att göra det här helt själv, att “offra” allt man har för att leva sin dröm. Ja, på ett sätt är det det, på ett sätt vet jag att jag behöver det här för jag vet också att jag kommer se tillbaka på det och vara glad över att jag gjorde det. Jag vet att jag kommer lära mycket av det här och utvecklas som människa. Jag vill inte heller säga att jag offrar saker, för det är ett val jag gör. Jag gör ett val att vara här. Det är inget alternativ att släppa allt och åka hem. Aldrig. Det vill jag inte heller. Ibland önskar jag bara att man kunde få ha allt på samma plats liksom. Det känns på något sätt som mitt liv står på paus, samtidigt som de andra lever på sitt liv där hemma. Samtidigt som att mitt liv går i ett sjuhelvetes tempo och jag får uppleva saker jag aldrig varit med om. Det är så sjukt det där. Jag vet inte hur jag ska förklara det och jag blir bara knäpp när jag tänker djupare på det. Jag känner mig bara så långt borta ibland. Som att det är någon sorts låtsasvärld jag lever i, fast det är på blodigt allvar, mer än jag kanske någonsin varit med om. Ibland kommer livet på något sätt ikapp en. Ibland kan jag bara va, men ibland tar också tankarna över. Jag bara önskar att jag kunde få uppleva detta tillsammans med Eppo dagligen, att detta kunde vara våran vardag. Det är jobbigt att leva på distans och genom en skärm på telefonen. Jag är ändå väldigt tacksam över att jag har honom överhuvudtaget. Tänker jag i ett längre perspektiv så är också tiden jag är iväg så liten om man jämför med all tid vi har framför oss tillsammans resten av våra liv. Det ger mig styrka och ett lugn.

Det jag tänker mycket nu är bara att jag måste ta vara på allt det här och göra det bästa av det. Inte bara på planen men också utanför. Det känns lite som jag tappat “gnistan” som alltid funnits i mig utanför fotbollsplan. Jag vill, men jag har inte kraften att ta tag i det på något sätt. Jag är lite vilsen i vad jag vill göra, vad som intresserar mig, inspirerar och motiverar mig. Jag bara önskar ibland att det var lika enkelt som det är med fotbollen. Att jag bara visste. Att det var solklart. Att jag brann för någonting lika mycket. Att jag hade samma drivkraft inom någonting annat. Kanske jag aldrig kommer hitta det eller bli 100% säker, men just nu skulle jag bara vilja ha en lite ljusglimt av någonting som jag kunde lägga vantarna på och smaska ner mig i. Hur tänker ni kring det här? Hur tar ni er framåt i liknande situationer? Har ni något tips på vad jag skulle kunna göra?

Jag är ibland en expert på att påbörja saker, men inte fullfölja dem för då är jag plötsligt nyfiken på någonting annat. Jag tröttnar lätt om jag inte känner mig tillfredsställd. Jag önskar verkligen ibland att jag inte kände så. Just nu undrar jag också varför jag känner såhär. Vad det kommer ifrån. Varför jag inte bara kan vara tacksam för det jag har. Vad är det som gör att jag måste sträva efter mer? Jag vill bara känna på något sätt att jag gör avtryck. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag vill känna att jag gör något som betyder något. Det vet jag inte heller vad det kommer ifrån eller varför det är så viktigt, men det är det. Ibland kanske jag inte heller förstår att jag faktiskt redan gör det, vilket jag gör, men det är som att jag på något sätt varje dag måste känna att jag gör det. På något sätt känslan som att bocka av något på en att-göra-lista, jag älskar den känslan. Då kan jag vara nöjd med mig själv och jag kan också se att jag “gjort något”. Vad nu också detta “gjort något” betyder. Vad är det jag ska göra som på något sätt ska stilla mina tankar och göra mig nöjd? Kommer jag någonsin bli nöjd? Jag är expert på att kolla runt nästa krön för att se vad som finns där. Nyfikenheten på det sättet tar aldrig slut, vilket jag kan ha blandade känslor kring. Ibland önskar jag att jag kunde vara bättre på att stanna upp och faktiskt vara i stunden mer, se vad fan man åstadkommit, vad man har och var man är i livet och vara jävligt stolt och tacksam över det. Samtidigt vill jag ta nästa steg och se vart livet tar mig härnäst. Jag har en skitrolig grej på gång som jag snart kommer kunna berätta vilket jag ser jättemycket fram emot. ÄNDÅ RÄCKER DET INTE. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!???? Gaaaaaaah. Ibland får jag fan panik på mig själv. Slappna av för fan!!!!

En sak jag ska börja med som jag fått starka råd från Eppo är att börja meditera. Jag ska verkligen göra det nu. Ägna lite tid varje dag. Han säger att det hjälpt honom massor och kanske kan det hjälpa mig också nu för att få ordning på mina tankar. Jag har ingen aning om riktigt om något av det jag säger har något sammanhang men ibland är det väldigt skönt att få skriva av sig. Jag tycker också det är viktigt att på något sätt ge en hel bild av det här, mitt liv. På ett sätt är det en dans på röda rosor för att jag får göra det jag älskar, det är väl mer tiden utanför det som ibland är svår att greppa, eller hur jag ska förklara det. Jag tror detta blir ännu starkare efter några dagar sjuk hemma i lägenheten, att inte få träna och röra på sig, inte träffa några människor, knappt varit ute och fått någon luft och energi. Jag missar också helgens match pga av det vilket gör mig jätte ledsen och jätte besviken. Det jag är här för att göra kan jag inte nu heller få göra. Det är väldigt frustrerande. Ibland måste jag kanske också bara acceptera att saker är som de är. Att tankar kommer och går. Jag ska inte helt se förbi dem, jag ska inte heller gräva ner mig för mycket i dem, utan mer lära mig att hantera dem. Jag gör de val jag gör och just nu har detta varit en stor förändring i mitt liv. Självklart är inte det helt smärtfritt och skitenkelt. Jag är inte (alltid 😉 ) en superwoman som klarar allt hela tiden.

Vad gör man när någonting inte känns helt bra eller när man får sådana här dagar? Man gör någonting åt det! Exakt! Det är upp till mig. Jag läser peppiga quotes. Jag ska dela de med er här under. Jag blir sjukt peppad och taggad när jag läser sånt. Det gör mig motiverad. Det får mig att vilja hitta svar och utvecklas. Det får mig att ändra mitt tankesätt till det bättre. Det gör mig sjukt starkt. Det tar bort alla möjliga tvivel. Jag ska faktiskt skriva ut och sätta upp dessa i lägenheten. Så sjukt, nu helt plötsligt vände det. Från att känna mig lite nere till att plötsligt känna mig peppad på livet. På vad jag ska göra, på att hitta det. Jag är som sagt väldigt tacksam för vart jag är och vad jag har möjligheten att få göra, jag är stolt över mig själv och vad jag åstadkommit i mitt liv. Vad jag varje dag åstadkommer och vart varje dag tar mig. Det gäller bara att inte fastna i dåliga tankar eller fundera för mycket tror jag, jag mår i alla fall inte bra av det och det hjälper inte mig på något sätt att grotta ner mig i negativa tanker eller se på det jag inte har. Då måste jag vända dem tankarna och göra någonting åt det och göra det bästa av min situation här och nu. Det är upp till mig själv. Det är jag som bestämmer. Det är mitt liv och jag väljer hur jag ska leva det!

 

 

 

 

 

 

 

 

2 reaktioner på “Make a change.”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *